Om


 Denna blogg handlar om hur jag lever mitt liv tillsammans med min man i utkanten av en liten by på Kreta.

 

Jag hoppas intet.                                                                                         Jag fruktar intet.                                                                                        Jag är fri.

Nikos Kazantzakis

Presentation


Senaste inlägg

Visar inlägg från september 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Snart tillbaka.

Jag vet att kissarna har det jättebra hos husse, men jag längtar och snart är jag hemma.

 

 

 

 

Alfa som alltid sover hos mig gillar nog inte att jag är borta, hon har inte sovit inne en enda natt på de här veckorna. Hoppas hon blir glad i morgon!

Kärt besök.

Jag fick besök igår av bonusdotter, hennes dotter och dotterdotter samt en urgullig liten hund.

Lilla Helena var så pigg och glad och bara lite blyg i början.


När man lekt en stund blir man hungrig.

 


Här ligger lilla Nusse stilla men det var bara tillfälligt. Det är ingen stor matta han ligger på, den är bara 1/2 meter lång.


Gos med matte är mysigt.

 

Jag tänkte inte på att jag är allergisk mot hundar och gosade och klappade den lilla. Det märkte jag senare när ögonen svullnade och kliade, jag känner mig fortfarande som förkyld.

Det hjälper tydligen inte att de är små och söta😨

Några godsaker.

Äntligen dags för semlor!

Vilken tur jag hade för just denna vecka var det en affär som annonserade att de sålde semlor, endast en vecka.

Det var länge sedan så då gäller det att passa på.

Idag har jag plockat kantareller i Hemköp, Svenska kantareller för endast 249kr/kg.

 

De väger ju inte så mycket och jag köpte bara så det räckte till ett par kantarellmackor. Det var jättegott!

En overklig händelse.

Den här dagen skulle bli så trevlig, min väninna Anne-Marie kom med tåget från Stockholm.

Jag mötte henne vid stationen och vi vandrade genom Karl-Johans park upp mot centrum. Precis innan bron mötte vi en tjej som mycket upprörd frågade oss om vi kunde ringa polisen för en man höll på att ramla i strömmen. Hon hade jättebråttom till jobbet sa hon.

Vi gick ner till vattnet för att se vad som hände. Där på kajen satt en man med båda benen utanför kanten redo att hoppa i vattnet. Han hade ställt sin rullator på gångbanan.

Vi gick fram och frågade hur det stod till och mannen grät och sa att han skulle hoppa men han var så rädd.

Anne-Marie satt på kanten och höll i mannen som höll på att glida ner och jag gick en bit bort och ringde 112. Jag fick berätta vad som hände och var vi befann oss.

Medan operatören och jag pratade larmade hon polis, räddningstjänst med dykare och ambulans.

Vi fick uppleva hur fort hjälpen kan komma när det behövs men det kändes ju ändå som en evighet när vi var mitt i dramat.

Räddningsledaren tackade oss för vår insats och frågade också hur vi mådde och om vi behövde hjälp.

Mannen blev omhändertagen och vi hade ju varandra så vi gick vidare. Vi mådde inte så bra och dagen blev annorlunda än vi tänkt men trevlig ändå.

Vi har räddat livet på en medmänniska idag, det känns bra!

Kaktusplanteringen.

Igår var jag och tittade på kaktusplanteringen, den består av kaktusar i olika storlekar och har olika tema varje år.

Detta året hyllas De synskadades förbund som fyller 100 år.

 

Planteringen ligger i Karl Johans park som är en jättevacker park nära centralstationen.

Här ser vi Karl Johan själv.
 

I samma park ligger ett monument där man hedrar offren som omkom i när fartyget Estonia sjönk 28/9 1994.
 

Flera namn känner jag igen eftersom det var en stor grupp människor från Ericsson som var med på båten.
 

Jag har hunnit med mycket den här första veckan och det nya körkortet har redan kommit.
En dag gjorde jag en hälsokontroll av mina ögon, trots att jag ser bra vill jag ha koll eftersom min mamma hade problem med gula fläcken och blev nästan blind.

Allt såg jättebra ut och synen var till och med lite bättre än vid kontrollen efter operationen!
De gjorde också en ögonbottenfotografering och den skall kollas av en ögonläkare så det får jag svar på senare.

Många härliga fikastunder hinns också med.
 


Äldre inlägg