Om


 Denna blogg handlar om hur jag lever mitt liv tillsammans med min man i utkanten av en liten by på Kreta.

 

Jag hoppas intet.                                                                                         Jag fruktar intet.                                                                                        Jag är fri.

Nikos Kazantzakis

Presentation


Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Nacken

Tillbaka till bloggens startsida

Lite finare.

Idag känner jag mig lite finare eftersom jag fått mitt hår klippt. Det var så länge sedan, det var lite vildvuxet samt att jag har svårt att sköta det.

Så här ser jag ut nu. 

Nu har jag slutat med de starka morfintabletterna och det märktes inatt, det värkte mer än vanligt men det måste gå.

Magen är nu ett stort problem och jag har pratat med röntgenavdelningen och de kan inte göra gastroskopi förrän jag varit på återbesök hos Neurokirurgen och vet hur jag får och kan böja på nacken.

Imorgon skall jag till vårdcentralen och lämna några blodprover för att se om de kan hitta något den vägen.

Långpromenad.

Det går framåt hela tiden, nu kan jag tvätta håret själv men blåsa det får jag hoppa över eftersom jag inte skall jobba med armarna över huvudet.

Nu har jag tur de här veckorna eftersom Per hjälper mig med allt.

Här blåser han mitt hår.

 

Vi gick en lång promenad idag, 5,7 km och jag gick utan rullator.
Här vilar vi lite nere i Karl Johans park.

Såret utvändigt har läkt så fint, innanför lär det ta lite längre tid.
 


Per är hemma!

Igår kväll kom Per hit och håller mig sällskap ett tag. Våra snälla grannar sköter katterna.

Så skönt att inte behöva vara stark och klara allt själv, man behöver få känna sig liten och hjälplös ibland.
Jag är så lycklig och glad att han är hos mig.

Det går bättre och bättre för varje dag nu, imorgon är det bara 5 veckor tills jag får ta bort kragen. Jag promenerar varje dag med min rullator och känner mig ganska stark.

När jag orkar så vill läkarna göra en gastroskopi på mig för de tror att jag har magsår. Det får vänta så jag äter medicin så länge.

Förra veckan fick vi stora omvälvande nyheter från två av våra barnbarn.
Hannes skall flytta till Östersund och plugga och Rebecka och hennes Peter väntar barn.
Nu är vi väl gamla när barnbarnen är vuxna men det är svårt att förstå vart åren tagit vägen.

 

Renhårig.

Tänk vad man kan uppskatta saker som normalt sett är självklart. Idag fick jag hjälp att tvätta håret för första gången sedan operationen för två veckor sedan.

Min bonusdotter hjälpte mig och sedan kom hennes dotter med sambo och vi hade en mysig fikastund.

Jag har köpt en ny halskrage så jag kan tvätta och alltid ha en ren, det behövs i värmen.

Så fräsch jag känner mig.

 

Imorgon skalll jag gå till ett ställe i närheten och få manikyr och pedikyr, det är svårt att göra när jag inte kan böja ner huvudet.

Vi skulle varit på bröllop.

Våra vänners dotter gifter sig idag och vi var bjudna till ett stort fint grekiskt bröllop.

Jag hade hittat den perfekta klänningen och gladde mig så mycket men så annorlunda allt blev.

Det är ungefär två månader sedan jag sökte läkare för mina konstiga symtom och nu sitter jag här nyopererad. Jag skall inte klaga för jag vill inte tänka på vad som hänt om de inte hittat problemet.

Jag skriver bloggen mycket för egen skull och för att ha som en dagbok. Om någon tycker att det är obehagligt att läsa eller att se bilder får ni hoppa vidare.

Så här såg det ut på bilder de tagit med magnetkamera, där ser man hur hoptryckt ryggmärgen är.

 

Nu ser nacken ut så här utanpå.Jag var och bytte förband på vårdcentralen och sköterskan frågade om jag ville se såret så hon tog en bild med min mobil.

 

Innanför har de möblerat om lite för att ryggmärgen skall få bättre plats. De har gröpt ut lite på tre kotor och fixerat ihop dem med två stänger av titan och ett antal skruvar i skallbenet, där har de också kapat bort lite ben.

Knölen är kvar för den kan inte tas bort från den sidan, förhoppningsvis räcker det med att de skapat plats för ryggmärgen. Detta kommer att följas upp med magnetkamera.

Skulle de vara tvugna att ta bort den senare kan det endast ske med en operation via munnen. Det tror och hoppas jag att jag slipper.

Nu försöker jag fördriva dagarna tills jag skall tillbaka på koll, snart är det bara 6 veckor kvar. Jag får endast lyfta 1-2 kg så det är inte så mycket jag kan göra och det är väldigt obehagligt med kragen runt halsen.

Jag går små promenader ute varje dag, jag har fått låna en rullator så jag har stöd vilket känns säkrare.

Imorgon skall stygnen tas bort.

Det här blev verkligen en annorlunda sommar, jag har badat en gång!

Äldre inlägg